Många sa att det var ett dåligt beslut att köpa tuttan, att jag inte skulle klara av det pågrund av mitt mående. Och att det var för mycket ansvar med tanke på att jag tillslut blev så dålig. Ni hade så FEL. Hon får mig att må såå mycket bättre och hon hjälper mig igenom dagarna, hon kommer alltid när jag mår dåligt å hon är min bästavän.
Hon ställer inga krav på mig å hon sviker aldrig mig.
Bara för att jag mår dåligt betyder det inte att jag inte kan ta hand om min prinsessa, och det betyder inte att jag ska vara ensam för det är då jag mår som sämst och det är då jag skadar mig som mest.
Nog om det!

Igår/inatt möblerade jag och bobo om i vardagsrummet hehe, plötsligt fick vi mycket mer plats att röra oss på nu behöver vi bara en låååång förlängningssladd och en antennsladd sen är allt fixat :-)
Bobo ska snart iväg till jobbet också så då tänkte jag ta ett städ ryck. För det ser förjävligt ut här just nu. Gamla pizza kartonger som ligger och tar upp plats på golvet, matrester på tallrikar i vasken och även på soffbordet. Det är allmänt äckligt här.. och badrummet ska vi inte ens snacka om..
Jag tänkte också hoppa in i en dusch senare idag efter städningen kanske?
Men nu ska jag glo lite serier och försöka äta något.


/Anneh :-)

Hej och välkommen till min blogg. För er som följt mig sen innan vet ju lite om mig men för er som precis upptäckt min blogg kan jag ta en kort beskrivning ?

Mitt namn är som sakt Anneh, jag är bosatt i södra Skåne med min katt Lady Lakritz på ett lss-boende med personal. Jag bukar för det mesta inte ens vara vaken vid den här tiden men jag vakande halv 6 i morse å har inte sovit sedan dess.
Jag älskar djur över lag, och önskar jag kunde bo på en gård med hästar, hundar & katter ja vilket djur som hellst egentligen.
Jag har följande diagnoser: bipolär, socialfobi, generaliserad ångest, kroniska depression, autism Aspbergers och psykos.
Min vardag är väldigt problematisk då jag går på väldigt tunga mediciner och knappt orkar någonting.
Jag får medicin 5 gånger om dagen plus mina vb.
Jag hatar stället jag bor på, jag blir behandlad utan någon som helst respekt. Så jag går i min dimma nästan helt själv, min pojkvän hjälper mig otroligt mycket och det är jag så tacksam för!
Soc letar just nu efter ett nytt boende till mig där dom har erfarenhet av psykisk ohälsa, så jag hoppas verkligen jag kan få flytta snart för jag står bokstavligen inte ut längre..

Jag är väldigt utåtriktad av mig, säger alltid vad jag tycker och tänker oavsett vad. Det har skapat mycket problem i min vardag då folk blivit sårade men grejen är att jag inte tänker på konsekvenserna när jag säger något utan jag bara säger det första som dyker upp i mitt huvud.
Lite dumt egentligen men jag kan inte styra det.
Även hur många gånger jag försökt tänka efter slutar det lika illa varje gång.
Dom få vänner jag har kvar accepterar iaf mig som jag är, och det är jag också glad för. Dom vet att jag inte menar något illa utan att jag egentligen menar väl, men det blir bara så fel ibland.

Nu hoppas jag att ni ska trivas här lika mycket som jag! Kram på er.

/Anneh ?